Vattenpojken

Truppen till matcherna mot Holland och Moldavien presenterades idag och i stort så ser det ut precis som förväntat. Olof Mellbergs dom löd två matchers avstängning och en ny mittback skulle därför träda in. De flesta ser valet av ersättare väldigt enkelt (där ibland jag), Granen går in och tar platsen bredvid Majstro. Men sen skulle det också plockas in någon som kan fylla den plats på bänken som Granen lämnar efter sig. Många skrek efter en viss skåning vid namn Jonas Olsson som skött sig nästan exemplariskt på den där lilla ön mitt ute i havet, Jonas Olsson är med i truppen och det är helt rätt. Sen var där någon som förslog att vi skulle ringa arkivarierna och be dem leta fram Petter Hansson. Arkivarierna inväntade sedan bara klartecken från Erik Hamrén och sen började de sitt letande och där någonstans bredvid originalet av Bibeln.

Kan någon förklara för mig hur Erik Hamrén tänkte när han ringde arkivarierna? Han har två unga och väldigt kompetenta mittbackar till sitt förfogande. Den ena kan det holländska spelet efter x antal år i Edervise, den andra stångas med spelare som Drogba, Rooney och Van Persie till vardags. Då väljer Erik Hamrén, som dessutom belyst vikten av att titta mot framtiden och satsa ungt, att bjuda in en spelare som inte bara är placerad i arkivet tillsammans med Bibeln och andra antika saker han var dessutom petad (!) i Monacos senaste match. Jag ser verkligen inte vad Petter Hansson kan tillföra i ett svenskt landslag anno 2010.

Så jag undrar Erik Hamrén, hur fan tänkte du?

Pudding

Zlatan kräktes lite igår efter en ”jätte prestation”, det är tydligen en jätte prestation när Zlatan gör ett mål och blir matchhjälte genom det. Samtidigt förlorade Inter (vad hände där?) mot ett Roma som under hela veckan blivit utmålad till ett av Europas största krislag.

Nu dömer jag ut både Zlatan och Inter utan att egentligen ha de befogenheter men det spelar mig mindre roll just nu. Det är ingen skräll att Zlatan gör mål och det torde inte vara en skräll att Milan vinner heller, dessvärre lär vi få leva med det ett tag innan allt har satt sig. Det är en dock en större skräll att Inter inte mäktar med att vinna över ett väldigt sargat Roma, de klarade inte ens att ta poäng. Det är inte så lustigt att Roma lyckas tagga till när Europas bästa klubblag (i alla fall enligt de bärgade titlarna från förra säsongen) kommer på besök på Olympia Stadion.

Låt oss börja med Milan. Det går helt enkelt för sakta. Jag har släppt ålderstanken, lite grann och ser i stället ”super kvartetten” där framme som en desto större anledning. Det jag såg av Milan igår skrämmer mig. Det gör mig inte nervös i den bemärkelsen att jag hade tyckt det var jobbigt att åka dit som motståndare, det gör mig nervös i den mån om att de kommer aldrig att leva upp till de höga kraven. Problemet är, enligt mig, att det går så fruktansvärt långsamt. Oavsett vem som får bollen så trampas det för mycket på den. Oavsett om du heter Pirlo och snart går i pension eller om du heter Pato och precis upptäckt lite ny hårstrå varstans på kroppen så måste tempot ökas på passningsspelet. Jag förstår inte varför alla ska stanna bollen, sen sätta fart och sen helst göra allting själv? Få upp tempot på passningsspelet och spela mer för laget (hur värdefull är inte Fry… jag menar en spelare som Gattuso för sitt lag?). Riv, slåss och passa snabbare och Milan kommer att bli bättre. Igår var de bara en blek version av sig själva. Att Zlatan och Robinho bara haft ett fåtal träningspass med laget (vilket känns mer och mer som en konstig undanflykt) spelar ingen roll. För det är inte dem som är problemet. Det är inställningen hos alla som måste förändras. Alla måste börja slita för Milan och offensivt måste alla sluta trampa på bollen. Ett kollektivt ansvar efterfrågas. Fler än Gattuso måste har ork och hjärta! Jag vet inte vad Milan älskaren Mikael Westin tycker?

Det var en skräll att Inter förlorade mot Roma i Rom igår. Om jag skrivit detta innan säsongen börjat hade ni rynkat era ögonbryn och frågat er hur fan jag tänker. Men nu är det inte så långt ifrån sanningen. Roma har, tillsammans med herr. Lacks Liverpool, blivit utmålat som de största krislagen i Europa. Därför är det konstigt att inte Inter, som även i tidsepoken efter Mou är ett av Europas bästa lag, inte klarar av att ens ta med sig en poäng tillbaka till Milano. Den intressanta frågan är om krisen är över för Roma nu eller om detta bara var en tillfällighet?

Den som undrade varför Wenger jagat ny målvakt under hela sommaren, jakten går närmast att likna en hormonstinn tonårspojkes jakt efter en vacker flicka i sommarnatten, fick svar på det igår. Almunia visade igen att han inte håller måttet och jag kan bara önska att Wenger och ledningen i Gunners gör allt för att en ny målvakt står klar samtidigt som vi andra firar in det nya året.

Nu bär det av till Tjörnarps kanske stoltaste plats? Sössedala kommer till Tjörnevallen för årets sista b-lagsmatch. Det är inte sämre än att även du borde vara där och kolla!

Pudding

Klagomål om tystnad och jag ber om ursäkt för det. Det yttrades i omklädningsrummet igår att det skulle vara på grund av att Helsingborg förlorade mot lillebror Malmö förra veckan, men det är väldigt långt ifrån sanningen. Anledningen till att bloggandet har legat lite på is är tidsbristen då min roll som förtroendevald får gå före oavlönade uppgifter som bland annat skrivandet i denna blogg är, en annan bisak är ju också att jag blivit skribent på AOH och det får ses som viktigare än skrivandet här. Men jag ska försöka att snäppa upp mig.

Fotbollsnyheterna är förvånansvärt få, till och med i de södra tidningarnas sportavdelningar är fotbollsintresset förhållandevis lågt. Detta trots att vi i skrivandets stund har den häftigaste guldstriden någonsin ur ett skånskt perspektiv. Jag vill ogärna blicka mot nästa säsong men det hade varit intressant att få borra sig in i huvudet på spelare som Johan Dahlin, Pär Hansson, Joel Ekstrand med flera för att avläsa framtidsplanerna. Hur många av de unga pojkarna i Helsingborg och Malmö kommer att lämna för större äventyr redan till vintern?

Tycker det är direkt tråkigt att ett så välmående program som Fotbollskanalen Europa inte fick någon plats i söndags, inte ens på TV4 Sport. Jag förstår att TV4 hade annat att visa i huvudkanalen, men varför inte leda om det till den kanalen som sysslar bara med sport? Ett konstigt val. SVT valde att visa Fotbollskväll i SVT24 igår då det var extra sändningar till följd av det resultat som blev i valet i söndags. Helt rätt anser jag och ett plus till SVT som visade programmet trots andra stora saker på schemat. Inte ofta jag rosar SVT här på bloggen, men som sagt ett plus till er.

Mats Olsson har en poäng i sin krönika i Expressen idag. Kanske var det poetisk rättvisa. I baksmällan efter valresultatet, i detta nådens och de främlingsfientliga figurernas år, var det en ung, svart man vid namn Kennedy Igboananike som avgjorde matchen mellan Djurgården och Malmö FF. Kennedy är 21 år.  Han kommer från Nigeria.  Djurgården vill inte vara utan honom. Vad vore fotbollen utan invandringen?

Drömmen om SM-guldet lever vidare. Mjällby besegrades hemma och som jag påpekade innan Malmös match så är Djurgården starka på Stadion, enough said!

Pudding

Fansen borde vara nöjda eftersom jag vinner i alla klubbar jag kommer till. Jag är säker på att jag kommer vinna här.

Zlatans kaxiga uttalande kan bara slå tillbaka på honom själv. Zlatans hårda ton skapar lika många nya vänner som fiender. Men det är detta som är Zlatan. Det är när Zlatan är precis så här han är som bäst. I vanliga fall gillar jag det, men igår tyckte jag det blev lite för mycket.

Jag beundrar givetvis självförtroendet som Zlatan har. Tänk om fler spelare vågade sticka ut hackan så, det hade varit helt fantastiskt. Igår berättade Zlatan många gånger om att de är bäst i Italien, att de är bättre än Inter och att Milan denna säsongen kommer att vinna allt som går att vinna. Som sagt, jag beundrar självförtroendet men inför denna säsong så tvivlar jag på att hans ord blir sanning. Därför blir jag lite irriterad över att Zlatan säger som han säger, för att denna gång är risken ganska så överhängande att han inte vinner något överhuvudtaget. Men för att återigen poängtera, så är jag imponerad av självförtroendet.

Det som är väldigt märkligt är hur många journalister plötsligt har vänt och verkar köpa varje ord som Zlatan säger. Plötsligt är Milan bäst och favorit till alla titlar. Kalla mig svensk och något tråkig, men det är laget som vinner titlar inte enskilda spelare. Hade det inte varit så hade Zlatan fortfarande spelat i Barcelona. Oavsett traditioner och oavsett besvikelser över uteblivna titlar som Milan har så är fortfarande Inter bäst i Italien. Inter är möjligtvis inte lika starka som förra säsongen då Mou hade väldigt stor betydelse. Men det han lärde klubben och spelarna finns givetvis kvar. Precis som arvet efter Mancini fortfarande finns kvar. Milan gjorde två värvningar, om än väldigt bra värvning, och det räcker inte till att förändra laget tillräckligt mycket. Många frågor kvarstår. Kommer Pirlo med flera bli piggare på mittfältet? Hur bra kommer det att fungera med fyra offensiva spelare som alla kräver speltid? Hur pass tätt kommer försvaret klara av att hålla det? Tre ganska väsentliga frågor som måste besvaras. Får de alla dessa tre faktorer att fungera då, men först då, kan Milan ses som en allvarlig utmanare till alla titlar.

Delar även Henrik Rydströms bild av att det är märkligt att alla bara köper att inget är Zlatans fel utan att allt är ”Filosofens”, eller Pep som han kallas till vardags. Som jag sagt innan bör det ligga ett delat ansvar och inte bara ett på Pep, för även Zlatan har misslyckats.

Pudding

Dagarna bara springer förbi så här när hösten börjar komma närmre och närmre, det har försummat bloggandet lite grand. Men hur ska jag kunna slita mig en dag som denna? En dag när Pontus Wernblooms fantastiska leende pryder alla första sidorna. Kan vi annat än vara glada och nöjda en dag som denna?

Att säga att Råsunda kokade igår är väl en lite lätt överdrift, men det svenska landslaget fick ett varmt och hjärtligt mottagande (lite typiskt svenskt sådär) när de äntrade planen igår kväll. Det var lite för mysigt och lugnt för att Zlatan skulle gilla det fullt ut och han genomförde därför ”mikrofonkuppen” och försökte elda igång den svenska publiken (lite typsikt Zlatan sådär). Det är dessutom lite typsikt svenskt att måla upp Zlatans tilltag som en ”kupp”, varför ska vi svenskar alltid se ner lite på det som är outside the box?

Zlatan stormtrivdes igår. Han fick mycket boll och de andra rörde sig precis så som de ska göra, som de måste göra. Jag har aldrig tyckt att valet av Pontus Wernbloom före Kim Källström har varit varken märkligt, konstigt eller fel. Valet står inte i mellan Pontus och Kim, de erbjuder olika saker. Valet står mellan Kim och Anders Svensson, precis som vanligt. Kim och Anders vill båda fördela boll och har ett behov av en krigare och bollvinnare som Pontus bredvid sig. För om vi ska se det här objektivt, och inte med ett visst tankesätt om att Anders måste spela, så måste vi kunna inse att Kim och Anders vill ha samma roll och ingen av dem är beredda att förändras (vilket de inte heller bör) och göra det grovjobbet som Pontus gör. Därav kvarstår en sak från förr och det är slaget mellan Anders och Kim. Och för de som inte vill inse att det är så, utan tvunget vill se en fight mellan Kim och Pontus bör den fighten redan vara avgjord efter gårdagens match.

Det som är skönast med Pontus är dock att han antagligen njöt lika mycket av sina fina glidtacklingar (och om de är fina!) som av sina mål. Sån är han och det är därför han får spela.

Jag skulle som många andra kunna hacka på vissa delar av spelet. Att mittfältarna stängde ute varandra, att Ola Toivonen försvann igenom hela matchen och att det var väldigt tråkigt med de tre skadorna. Men det vill jag inte göra. Vi vann och det med ett stort leende på läpparna likt de som bara Zlatan och Pontus kan fira av.

Den kritik jag vill lyfta är faktiskt mot den svenska publiken. Jag brukar säga att traditionens makt är stor och att man gärna får hålla på det gamla, men när ska någon komma på lite nya verser att sjunga? Jag tycker att In med bollen i mål och Andra sidan är ni klara har haft sina glansdagar, för länge sedan. Det har sjungits exakt samma visor de senaste sex åren. Skönt att någon tog initiativ att skrika Pontus Wernbloom några gånger, men är det allt nytänkande som finns?

Svensk supporterkultur är bra och den kan låta mycket. Det är bara att besöka platser som Ullevi, Olympia eller Swedbank Stadion under en Allsvenskmatch. Där finns det traditioner, nytänkande och mycket ljud. Varför kan inte detta appliceras?

Nu ska jag förflytta min förkylda näsa till soffan och spela lite FIFA 10. Det är viktigt!

Pudding