Vattenpojken

Jag undrar om AIK är en rädd klubb? Vad prioriterar styrelsen högst, sportsligt resultat eller sin egen kontroll över sitt herrlag? Det är en fråga vi inte kommer att få svar på idag men det finns en viss viskning om att det är det senare.

Footballkiller Miller, som han kallas av AIK-anhängare, har idag gjort sitt. Den officiella anledning är att det finns en meningsskiljaktighet om framtiden och de förutsättningar som finns. Det är nog inte långt ifrån sanningen heller. Alex Miller säger själv till TT att han inte AIK inte har hörsammat hans krav om mer inflytande kopplat till försäljningar och inköp av spelare där Alex Miller vi ha stort inflytande. Jag trodde aldrig jag skulle ta dessa orden i min mun men jag förstår honom. Om jag hade varit tränare för ett lag hade jag velat ha det största övergripande ansvaret kopplat till vem som köps in och vem som säljs. Det är i min värld oacceptabelt av en klubb att inte ge sin tränare det ansvaret, varför ha en tränare som inte ledningen litar på?

För att blicka framåt så har det börjat pratats om att förre AIK och HIF tränaren Stuart Baxter ska göra en återkomst i AIK. Jag har alltid gillat Stuart Baxter, jag är imponerad av vad han gjorde i HIF och han vann ju guld med AIK under sent 90-tal. Frågan är hur aktuell Stuart är för Solna-klubben? I tidningarna går det att läsa att en fallang inom AIK är sugna på att ta över ansvaret för klubben och då sägs det att dem vill ha in Stuart. Vi får väl se vart det slutar?

AIK:s kanske trognaste spelare just nu, Daniel Tjernström, bjuder på ett toppen citat i Bladet idag. ”Det håller inte att byta tränare hela tiden”. Det har i och för sig rätt i men det kan ju inte ha undgått någon, inte ens AIK-ledningen, att kontinuitet är viktigt och en nyckel för framgång? Ta iffiff som exempel. Iffiff-ledningen har gett Rolle fullt förtroende under några år och det har betalat av sig. AIK jagar sin fjärde tränare under ett års tid. Någon som fortfarande undrar varför de var nere och smyghånglade med Super Ettan innan de insåg att dem var ett lag för Allsvenskan?

Martin Mutumba har nu talat ut för första gången sedan han i somras blev bort tvingad från AIK. Han vill, inte helt oväntat kanske, gärna komma tillbaka till Solna. Han hade självklart varit ett tillskott, men klarar AIK-ledningen av att svälja sin stolthet och ta tillbaka honom?

Pudding

Landade i soffan tillsammans med lillebror B efter en tåg resa från Stockholm till Tyringe, känns bra att stå med fötterna på Skånskmark och samtidigt få känna det kylslagna regnet piska mig i ansiktet. Tillsammans, jag och lillebror B, så tittar vi M’Gladbach mot Bayern på Eurosport 2. Mitt intresse för Bundesliga är, för att vara ärlig, inte så stort. Men det ska också tilläggas att Bayern har ett par spelare som är väldigt och det faktum att det var detta laget som spelade final i Champions League så sent som i våras bidrar ju till intresset för dagens match.

Tänkte börja med att prata om Bastian Schweinsteiger som har växt enormt mycket under förra säsongen och sommarens VM-slutspel. Han tar ett stort ansvar för hela laget både offensivt och defensivt. Det gör att han är ovärderlig för sitt lag, klubb- såväl som landslag. Han är smart offensivt, det fick vi se idag när han bjuder på ett skönt mål. Han bara låter den toucha klacken och sen får vi se hur den retligt rullar förbi målvakten och in i mål. En delikatess! Han missade efter det en straff, vilket var mindre rutinerat. Kommentatorerna menade på att det var fel av straffskytt. Lätt att säga i efterhand! Jag tycker att det är en bra slagen straff, han lurar målvakten helt och hållet men får bollen lite för långt till höger och det blir en stolpträff. Alla straffar som inte går i mål är dåliga? Jo, så är det väl förvisso egentligen…

En annan Bayern spelare som jag är imponerad av är Philp Lahm, lagkaptenen. Han har varit bra väldigt länge och han har under en lång tid varit ordinarie i såväl lands- som klubblag. En fruktansvärt kompetent ytterback som är stark både framåt och bakåt. Bra kille helt enkelt.

Thomas Müller och Toni Kroos går ju heller inte att bortse från när Bayern nämns på bloggen. Två av de spelare som kommer att vara en stor och viktigt del i det tyska landslaget under en lång tid framöver. Ingen gjorde, enligt mig, något bestående intryck under dagens match men det finns där. Det visade inte minst Thomas i somras!

Nu blir det film.

Pudding

En norrlandspojke slogs blodig av en gammal kanadensare och det är kanske bara att inse att det är så hockeyn ser ut. I fotboll så slåss inte spelarna med varandra fullt lika ofta, både på gott och ont kanske. Däremot fick vi idag se två stycken tränare se rött. Även om det aldrig hände något så utbyttes det ett par blickar som skvallrade om en viss ilska.

Jag hade också varit arg om jag stått i Filosfens skor. Men jag hade främst varit arg och besviken på mina spelare och inte på någon annan. När ett lag som Barcelona åker för att möta ett lag som Köpenhamn får det bara sluta på ett sätt. Det jag menar är att Köpenhamn är bara en hårsmån bättre än ett allsvenskt lag och då ett kryss, oavsett hemma- eller bortaplan, inte ens gå att drömma om. Nu blev det lika och visst ska Köpenhamn ha en eloge för det förtjänar dem. Men jag hoppas att både Filosfen och hans spelare våndas hela vägen hem till Katalonien. Hade jag varit Barcelonaspelare är jag inte säker på om jag klarat av att se min egen spegelbild imorgon bitti. Så dåligt är det att tappa poäng borta mot Köpenhamn om man spelar i ”världens bästa klubblag”.

De sociala medierna är för övrigt ett underbart verktyg. Twitter (där du dagligen kan följa undertecknad) startades det ett litet ”bråk” mellan Sneijder och van der Vaart. Sneijder var övertygad om att van der Vaart inte skulle ha en suck på att göra mål, han erbjöd även Tottenham en ny målvakt via e-bay. Van der Vaart svarade vänligt att han skulle göra mål och att de minsann inte behövde en ny målvakt för Inter skulle inte ges möjlighet att pröva denne i alla fall.

Det visade sig att van der Vaart hade rätt. Inter mäktade endast med ett mål och visst gjorde van der Vaart också mål. Undrar hur Sneijder känner nu?

Vill passa på att lämna lite sympatier även för Jesper Holmos, det börjar lukta super ettan för denne och hans Åtvidaberg. Det är tungt och chansen finns fortfarande att klara sig kvar även om den chansen inte är av någon större karaktär.

Pudding

Det är ett offensivt HIF som ställs på benen på Olympia nu. Det är kaxigt, självsäkert och fruktansvärt smart (det sistnämnda av flera anledningar). En av de smartaste och mest självklara anledningarna är ju att det var precis detta lag som besegrade Elfsborg i Borås så sent som i måndags och de offensiva spelarna bör få ännu mer utrymme idag. Det är också smart av den anledningen att det är vågligt att slänga in Joel och tro att han står pall för 90 minuter så här tätt in på skadan och det är inte optimalt att behöva byta mittback under en pågående match. Därför är det smart av Conny!

Det går idag att läsa om jokern Erik Sundin i kvällan (och expressen), Mats Olsson skriver om Skånes kanske giftigaste 08:a som alltså får starta idag. Klicka på bilden och du bör hitta till krönikan.

Det går självfallet också att läsa om de tuffa pojkarna i Malmö FF som hellre ser Simpson än HIF-ÅFF. Samtidigt som jag inte klandrar (även om matchen är viktig så behöver inte underhållningsvärdet vara den bästa för en icke intresserad, vilket MFF:arna kanske borde vara?) dem så är det smått patetiskt. Då Rolle har satt strypkoppel på spelarna och låter dem knappt vara i samma stadsdel som en repporter borde de kanske använda tiden till något vettigare än att göra sig själva till åtlöje? Nu luktar det bara skräck och desperation kring ungtupparna i MFF.

Gunners har City borta lite senare idag. Svår match men det borde bli poäng i alla fall! Vet inte om jag vågar tro på seger?

Torres ryktas ännu en gång vara på väg bort från Pool. Inte konstigt att ryktena startat då han, enligt alla, var nära på att lämna Pool redan i somras och hösten har inte varit riktigt vad han och klubben förväntade sig. Ersättare sägs vara Forlan. Det bör vara ett tjockt kontrakt om de ska locka honom till klubben i dagsläget, då det inte finns så mycket som kan locka rent sportsligt.

Nej, nu är matchen igång och guldjakten sänds ju givetvis live på SR (vem gillar inte att lyssna på fotboll på radion?). Kom igen nu HIF!

Pudding

2018 och 2022, det är långt dit. För att inte säga att det är väldigt långt dit! Oavsett hur långt det är just dit så fattas det beslut om dessa två årens värdar för VM den andra december. Länderna som slåss om det är ganska många och lite chokande så har jag fastnat för … Qatar. Det som gör det hela intressant är att Qatar är ett otroligt litet land, det är till ytan bara ett stenkast längre än vårt älskade Skåne. Det som gör det ännu mer intressant är att arenaplanerna och dess animerade bilder är inget mer än magiska.

Qatar vill ha VM 2022 och slåss med länder som USA, Spanien/Portugal, Japan/Sydkorea, England och ytterligare några till (alla länder förutom Qatar har även ansökt om det VM som spelas 2018). Qatar har utöver sina magiska arenaskisser även fått ett bra reklamnamn i en viss Zizou. Min känsla är att Zizous ord väger ganska tungt i dessa sammanhang och han poängterar en ganska bra grej…

-          Det är dags att föra VM till Mellanöstern. Fotboll tillhör alla. Det är dags att ge det till Qatar.

Jag gillar i och för sig tanken av ett VM i England. England har alltid varit och kommer alltid att förbli ett fantastiskt fotbollsland (även om de på planen tycks ha en ganska stor illvilja att visa detta). Det är dessutom inte omöjligt att 2018 alternativt 2022 går till ett land i Europa.

Det jag vill ha sagt, å ärade FIFA-delegater, är att när du sitter där med röstspaden i handen vill jag att du lägger din röst på England 2018 och Qatar 2022. Bara gör det. Det blir bäst så.

Pudding

Det blåser kalla vindar över Gärdet i Stockholm. Det gör det tydligen på flera ställen i Europa. Bland annat i Barcelona sägs det dra lite kallt så här när hösten trampar in med stormsteg. Jag sitter och spanar på vinterjackor så jag ska klara den spådda rekordvintern, Barca blickar ut över Europa för att hitta något som kan värma gott i vinter. Det pratas om Carlos Tevez som enligt uppgifter ska drömma om att spela tillsammans med Messi (vem gör inte det?) och Carlos är som bekant lite ovän med sin italienska tränare hemma i Manchester också. Anledningen till att Pep fryser trots att han sitter tryggt inne på sitt kontor på Camp Nou är egentligen inte så märklig. Han sålde Zlatan (även om det i sin tur var ganska väntat) utan att faktiskt komplettera truppen. Villa köptes in för att ersätta Zlatan, men Barca behöver fler ”truppseplare” efter som att de är i allra högsta grad beroende på av att nämnde David Villa tillsammans med Leo Messi förblir hela säsongen ut. Det har redan visat sig att de inte kommer att vara fallet. Därför måste Barcelona bredda truppen.

Det fortsätter att blåsa lite kyligt i norra London. Arsenal har, som så alla förutspådde, ingen målvakt som håller för spel i toppen av Premier League. Det jagades febrilt en ny målvakt under sommaren men jakten var resultatlös. Om det kommer en ny målvakt under januari månad är ännu högst oklart. Men finns det något annat alternativ?

Lite varmare vindar blåser det nu i Liverpool. Efter 300 miljoner pund fick så klubben nya ägare och det var väl på tiden. Dock finns det fortfarande Liverpoolanhängare som muttrar, de nya ägarna är även den ”jänkare” vilket upprör. Fantastiskt att det finns människor som dömer ut ett helt folkslag på grund av två individer.

Nej nu ska jag åter gå till arbetet. Sen ikväll spelas kanske den viktigaste matchen som någonsin spelats.

Pudding

Våra hjältar har landat, vissa exklusivare än andra men de är här. Bara ett stenkast från där jag nu sitter och avnjuter kvällens avsnitt av Fångarna på Fortet har våra hjältar sprungit ut idag för att förbereda sig inför allvaret. Alla förutom Zlatan har tränat idag då han haft fullt upp med att lyfta den rödsvarta tröjan för första gången.

För första gången på ett bra tag känner jag mig lugn inför en landskamp, ett skönt lugn. Truppen har under Eriks tid fyllts ut med en bra blandning av unga och gamla och en bra blandning av slit och lir. Och det är nog det som skapar lugnet, att vi har en stabil grund att stå på. De få frågetecken som finns handlar egentligen bara om vem som spelar på högersidan? Tyvärr blir det antagligen en icke fråga om Pontus Wernbloom eller Kim Källström som får spela, det blir antagligen den sistnämnde.

Zlatan såg väldigt glad ut igår när han äntrade San Siro igår. Han såg lika bekväm som nöjd ut och det värmer naturligtvis. Denna glädje kan vi bara hoppas att han tar med sig in i landslaget. Det såg ut så sist och det gillar vi.

Lugnet ser till synes ut att vara borta från Sundets Pärla och i helgen hände det som faktiskt verken fick eller skulle kunna hända, Malmö tog över serieledningen. Derbyt kommer fortfarande vara väldigt viktigt. Vinnaren där kommer att få initiativet, det som är positivt i det mörka är att Malmö har inte haft sin svacka än. Det negativa är att det känns som det är långt ur den svackan som Helsingborg är nu. Jag hoppas att det vänder snart. Lugnet infinner sig inte just nu. Men jag hoppas att det återkommer efter landslagsuppehållet.

Inget jätte bra inlägg, jag vet. Men det är något i alla fall.

Pudding

SvFF

Nästa fredag börjar vägen på en ny dröm. En dröm om ett Sverige som skrattar och ler sig hela vägen till ett stort mästerskap. Ett Sverige som spelar rolig och offensiv fotboll men på gammal manér tar sig till mästerskap efter mästerskap, är ju trots allt det många av oss svenskar drömmer om. Än så länge är det bara en dröm, men en realistisk dröm.

Zlatan är den ende enligt förbundskaptenen som är säker på sin plats i startelvan. Jag tror dock bara att det finns tre osäkra platser när Erik Hamrén nu ska göra sin första tävlingsmatch som förbundskapten. Kampen mellan Pontus och Kim är nog inte avgjord på förhand, vem som spelar på högerkanten är inte klart då såväl Johan, Chippen och Sebastian finns att tillgå och sen är det fortfarande en kamp om högerbacken mellan Sebastian och Mikael. Alla andra platser är förutbestämda, tror jag.

Min startelva: Isak – Mikael, Olof, Daniel, Behrang – Anders, Pontus – Sebastian, Ola, Emir – Zlatan.

Se det som en utmaning att jag bara använder förnamn.

HIF

Ikväll spelas en viktig match på Olympia. Helsingborg tar emot Trelleborg hemma och Helsingborg behöver en seger för att återigen toppa allsvenskan. Jag ser fram emot matchen med skräck blandad förtjusning. Det blir en tuff kamp ikväll. Helsingborg saknar halva backlinjen (Joel och Holger) samtidigt som Lantzen avtjänar sista matchen på sin avstängning efter att ha förföljt domare Martin Hansson, vilket i sig kändes väldigt korkat. Under normala förutsättningar vinner Helsingborg alltid hemma. Nu är inte förutsättningarna normala, men vi måste segra ikväll. Förlust får inte finnas på kartan. Det är inte ikväll vi ska lämna över förarsätet till Malmö, det är inte någon annan kväll heller för den delen.

För övrigt så undrar jag när Gunners ska värva en skaplig målvakt? Börjar bli ont om tid.

Pudding

– Jag gillar inte att ta ordet problem i min mun. Men jag kan säga att man har allvarliga problem här.

AIK är en klubb som redan innan gårdagen haltade av alla slag de fått ta, externt men framförallt internt. Igår beslutade sig ett fåtal, eller de kanske var fler det framgår inte riktigt, AIK anhängare om att inte bara kasta sten och flaskor på motståndarna utan även skära upp strupen på sin egen klubb. Även om AIK under en längre tid jobbat på att ta livet av sig själv, och de har varit nära ett flertal gånger, så kan det som hände igår mycket väl vara den dödande stöten.

Det som hände igår var att AIK möte ett lag från Sofia, Bulgariens huvudstad, i kvalet till Europa League hemma på Råsunda. Matchen i sig slutade 0-0 inför de knappa åttatusen åskådare som befann sig på plats, bara det är ett skämt. AIK skapade en del chanser under matchen och var, vad jag har förstått det som, det bättre laget och har definitivt en chans att ta sig vidare efter returen borta mot Sofia. Frågan är bara om det blir någon retur?

För det som följde efter matchen var att antal AIK anhängare attackerade domare, Uefa-delegater och Sofia spelarnas buss med både spelare, tränare och sportchef i. Detta med allt från knuffar till gatustenar. Spelare ska ha blivit träffade av flaskor och stenar medan en av Uefa-delegaterna fick sin mobil sönder trampad samtidigt som de blev knuffade på.

Dessa händelser kan leda till avstängning från allt Europa spel för klubben och det förtjänar dem. Jag vet att jag tidigare här på bloggen har sagt att vi ska stötta AIK men nu förtjänar de ingen stöttning längre, även om de hade behövt det. Jag brukar inte anse att klubbarna ska behöva ta ansvar för de anhängare som i folkmun kallas för huliganer, men nu är det dags att lösa problemet AIK och då får ni stå till svars för att ni inte har högre säkerhet än så här!

Nu läggs det ett jobb på AIK, de andra klubbarna i Svensk elitfotboll och på SvFF som måste se till att något liknande aldrig händer igen! Aldrig.

Utöver gårdagens händelser rasar nu spelarfacket på AIK och menar på att klubben begått kontraktsbrott när de nu stängt av Walid Atta för spel ”tills vidare”, vilket förklarades som hela säsongen, när han vägrade att skriva på ett nytt kontrakt för AIK. Nu försöker klubben att smeta över detta med att det mer eller mindre rörde sig om en vanlig petning.

AIK blöder och dem blöder på tok för mycket.

När jag och Jesper Holmos vandrade hem häromdagen gick vi om Alex Miller, AIK:s tränare, och jag konstaterade ganska fort att han såg allt annat än pigg ut. Han har mycket huvudbry just nu och övertagandet av AIK har nog inte varit riktigt vad han väntade sig.

Pudding

Det finns ingen ondska i pengar. Ondskan ligger i på vilket sätt de används – Mahatma Gandhi.

Kim Källström berömde igår Manchester City och deras sätt att använda sina pengar. Många säger att det City gör är dåligt för fotbollen och således ren ondska. Medan Kim menade att det City gör med sina pengar är bra för fotbollen och dess spelare. Jag kan delvis sympatisera med Kims tankar.

Kim menade på att när City lägger ut så stora pengar på så många spelare så kommer det nya färska pengar på marknaden, detta är något som saknas då ekonomin världen över inte ligger på en jätte hög nivå. Det som då händer när lag som City sprider punden omkring sig så öppnar det för att få en karusell i rullning. City lägger pengar på en spelare, då kan denne spelarens förra klubb lägga pengar på en ny spelare och så vidare. På så vis är det bra för fotbollen.

Det tråkiga med att pengarna flödar på detta vis är att laget tappar sitt ursprung och nationalitet. Titta på City, hur många engelsmän finns det i start elvan? Titta på Chelsea eller Gunners och gör samma analys.

Internationellt sätt är det bra för fotbollen, men nationellt sätt kan det skapa problem. Premier League rankas som en av världens två bästa fotbollsligor tillsammans med La Liga. Men skillnaden är att topplagen i La Liga har många spelare som är spanjorer, topplagen i Premier League består inte av så många engelska spelare i alla fall inte på senior nivå. Det är här det blir fel med så mycket pengar. För då köps de bästa spelarna, men inte de bästa nationella spelarna.

Pudding

Det kaxiga AIK får idag gehör för en kämparinsats och många svenskar står idag ödmjukt, och så fruktansvärt typiskt svenskt, och säger att de gjorde ju i alla fall sitt bästa. Vad mer kan man begära? Man ska alltid kräva att ett lag presterar på topp i sådana viktiga matcher. För det är de matcherna som både spelare och fans lever för att få uppleva. Men AIK borde inte vara laget som spelar Champions League-kval, AIK var bäst förra säsongen och denna är de långt där ifrån.

Jag tycker inte att det räcker med att vi svenskar ska vara nöjda med att de gjorde ”sitt bästa”. När jag sitter på Olympia och ser Helsingborg spela, oavsett mot vem, och de inte vinner spelar det ingen roll om de gjorde sitt bästa eller inte. Det är likadant när jag sitter på Tjörnevallen och ser Tjörnarps B&IF spela, det spelar ingen roll om vi gör vårt bästa eller inte om vi inte vinner. Jag tycker att fotboll är roligt, det är en fantastisk sport som går att beskriva med alla sorters ord och känslor. Men i slut ändan, när det gäller seniorfotbollen, så handlar det om att vinna. Fotboll spelas för att det är roligt, och det är inte roligt att förlora.

Jag är inte besviken för AIK förlorade just matchen igår kväll, det var ganska väntat för att Rosenborg är så pass mycket bättre. Rosenborg kan ha en halvknakig kväll och ändå spela ut vilket svenskt lag som helst, det är det som oroar mig! AIK vann Allsvenskan välförtjänt förra säsongen det är det ingen som kan ta ifrån dem. Men sen kom det som gör att svenska lag inte längre klarar av att ta sig till Champions League och det som gör att inga svenska lag klarar av att vinna serien två år i rad. Mattematiken är enkel, lagen går plus ekonomiskt efter en serieseger men minus spelmässigt. Varför? De säljer alltid de tre-fyra bästa spelarna. AIK har sålt Obolo, Bojan, Mutumba, Ortiz och Hooiveld. De två första reade man dessutom bort, vilket i sig var en pinsam affär. Jag förstår att spelarna vill ta sig vidare till ”nästa steg”. Men det borde vara samma sak i Norge och i Danmark. Det handlar om pengar och tränar kvalitet. Det handlar om vinnarkulturen och vanan av att spela i Europa.

AIK har länge varit ett av Sveriges populäraste lag och har under en lång tid dragit en stadig stor publik. Men igår, när klubbens största match på länge spelades på Råsunda kom det cirka 16 000, alltså 1 6 0 0 0 (sextontusen!), när det får plats 35 000 (trettiofemtusen). Det är i och för sig över hemmasnittet för 2010 som är 13434 personer, men då har inte AIK varit i närheten av den fotbollen de presterade under fjolåret då de snittade 21 768 personer (var högst snitt ifjol). AIK klarar inte av att komma över 20 000 när de kvalar till Champions League medan lag som Barca, Gunners och United fyller sina hemarenor oavsett vem de än möter. Nu är jag också medveten om skillnaderna i såväl storlek som popularitet på klubbarna jag jämförde med, men det är ändå dåligt. Jag skyller inte på AIK, jag skyller inte på tidigare svenska klubbar som vunnit Allsvenskan och sen fallit som käglor säsongen efter. Jag skyller på Svenska Fotbollsförbundet och Föreningen Svensk Elitfotboll (SEF). Det är dessa två som är de enda som vinner på att svensk klubbfotboll går framåt, klubbarna själva vinner på det med det är klubbarna som utgör SEF.

Nu är jag ganska nöjd med mitt klagande. Nu ska jag bjuda alla er gnagare där ute på lite hopp. Jag minns Sven Anderssons straffräddning på San Siro när Helsingborg slog ut Inter. Det kan gå i returen AIK, Inter var och är bättre än Rosenborg och ni kan skrälla!

Ett nytt saftigt matchreferat från TBoIF-support finns nu att tillgå från träningsmatchen som TB&IF spelade igår. Bra skrivet pojkar, jag har saknat det!

För övrigt så har jag precis sökt en distansutbildning till hösten som heter Fotbollens Historia. Kan vara riktigt intressant!

Pudding

Ett starkt nätverk kan bara stärka klubben, det kan omöjligt ge ett negativ besked.

Helsingborgs IF har idag utvecklat sitt nätverk för att stärka ”Helsingborgs fotboll”, givetvis är det för att stärka klubben som går i första hand. Den senaste klubben att samarbeta med HIF är Ramlösa Södra FF (RSFF). Detta är dels för att de spelare i RSFF som är riktigt bra ska få en rakare in i den Allsvenska klubben, men kanske framförallt för att de yngre spelare som tillhör HIF men inte får någon speltid i seniorlagen (framför allt då i A-laget) ska få chans att spela a-lagsfotboll på rimligt hög nivå (division 2 i detta fall). Detta utbytet är oerhört viktigt på båda hållen. HIF:s spelare kan utvecklas i RSFF samtidigt som RSFF där med får starkare lag och kan klättra i tabellen.

Funderingarna kryper mig lite närmre. Skulle detta vara aktuellt även i mindre orter? Så som Höörs kommun eller Hässleholms kommun där det finns föreningar som spelar skapligt högt upp i seriesystemet samtidigt som det finns lag i lägsta divisionerna också. Detta för att stärka de små föreningarna samtidigt som man ger de yngre spelarna chans att utvecklas. Det skulle också på detta viset kunna finnas chans att även utveckla yngre tränare. Ponera att det finns ett samarbete mellan TB&IF och Höörs IS, Höör har en relativt stark ungdomsverksamhet och ingen mår bra av att få knapp speltid i B-laget i Höör utan då finns det en klar väg att spela A-lagsfotboll i TB&IF, tillexempel. Det skulle också kunna finnas en klar väg av att utveckla yngre tränare, på båda hålla. Om man nu anser att det skulle vara lämpligt.

Nu säger jag inte att ett samarbete mellan just TB&IF och Höör är det mest optimala på något sätt utan använde bara dessa två klubbar som ett exempel. TB&IF skulle kunna vara Finja IF och Höör skulle kunna vara Hässleholms IF, bara för att vara tydlig. Det jag vill komma åt är att det kanske är smart och värt att titta på ett samarbete mellan närliggande orter eller inom kommunerna för att främja fotbollen. Men jag kan också ha helt fel. Vad tror ni? Någon som har en åsikt i frågan?

Det är först när man är borta från fotboll man saknar den riktigt mycket. Men det är inte den fysiska utmaningen man saknar, den går ju trots allt att hitta på andra håll. Utan det är allt det runt omkring jag saknar. Att vara på träningarna och träffa de som är där, prata lite skit och givetvis saknar jag matcherna. Men det är bara ett halvår kvar i Stockholm (som det ser ut nu i alla fall) sen är det tillbaka till TB&IF.

Något annat jag funderar på är att återigen ta upp tränar karriären, för de som inte vet det så tränade jag HF Tyr P94 i handboll i tre år, och då byta sport till fotboll. Jag saknar att vara tränare också. Så vi får se vad som händer, men inget händer innan jag flyttat hem i alla fall.

TB&IF träningsspelar borta mot GoF IF, lycka till pågar säger jag!

Pudding

Sitter med mamma framför tv:n, jag röstade på Morden i Midsommer men mamma la in sitt veto och valde Tv4 Fakta. Detta mycket intressanta program handlar om de lyckligt lottade människorna som får städa mordplatserna i USA. Spännande!
Har vid flertalet tillfällen under dagen startat min vuvuzela-app på iPhonen för att stilla abstinensen. Går sådär.

Idag tog AIK första steget mot Champions League då de besegrade ett lag från Luxemburg med 1-0. AIK ska tydligen gjort en dålig match och det enda sättet att undvika fiasko ska ha varit att vinna, och det gjorde dem ju. Detta är två viktiga matcher, två väldigt viktiga matcher. Jag tycker därför det är synd att AIK gått så otroligt dåligt under våren. Men de är på väg upp nu och de har ju faktiskt ett lag som borde sluta topp fem i Allsvenskan, i alla fall enligt min mening. Missta mig nu inte för att gilla AIK för det är långt ifrån sanningen. Jag gillar inte attityden som AIK har. Jag gillar inte attityden som hela tiden ska försöka visa att ”vi är bäst i hela världen”. Jag tror att ett lag, eller enskild spelare, kommer längre på en attityd som är mer ödmjuk. Som visar att vi är bra men kan bli mycket bättre. Det är viktigt att AIK vinner av en väldigt enkel anledning, AIK är det enda svenska klubblaget i Champions League kvalet och är på så vis de enda representanterna för svensk klubblagsfotboll. Folk kan tycka vad de vill om AIK men det är nu dags att vi som supportrar av svensk fotboll knyter nävarna och ställer oss bakom dem. Precis som vi borde göra bakom Kalmar, Gefle, Elfsborg och Änglarna när de nu kvalar till Europa League. Det är dessa fem lag som försvarar den svenska flaggan ute i Europa och framförallt då AIK i det finaste rummet i vår världsdel.

Jag kom för ett tag sedan i en diskussion om det ovannämnda hejandet av AIK i Champions League-kvalet på Facebook. Han tänkte aldrig heja på AIK för att han ogillade dem så skarpt. Men jag köper inte det resonemanget, inte ens lite. För det handlar om patriotism och att det är Sverige vi hejar på. Allsvenskan och den svenska klubbfotbollen behöver lag i såväl Champions- som Europa League för det var alldeles för lång tid sedan senast det gick riktigt bra för ett svenskt klubblag i Europa. Senaste gången i Champions League var det Di Röe som var där när vi bland annat besegrade självaste Inter på vägen dit. Och senaste gången i Europa League, med ett bra resultat, var ju också Di Röe (om jag inte missminner mig?), men då hette det Uefa Cupen och Di Röe åkte ut i Sextondelsfinal mot PSV.

Så vänner, var nu lite patrioter och heja på AIK och de andra som kvalar ute i Europa!

Sitter och funderar på hur det kommer sig att de stora klubbarna i Sverige inte har något alls att sätta emot lag som tillexempel danska FC Köpenhamn (FCK), verken sportsligt eller ekonomiskt? Skulle det kunna vara så enkelt att vi SvFF måste släppa klubbarna lösa att bli AB:s om de vill det? Och på så vis slippa starta riskbolag till höger och vänster? För att på så vis kunna pumpa in mer pengar i klubbarna för att både kunna värva bättre spelare, men också för att kunna bygga upp stabilare ungdomsverksamheter (likt Di Röe och Änglarna) och även för att kunna behålla de bästa spelarna. Kanske skulle det kunna bli bättre då? Men jag vet inte. Men något måste ju ske!

Vi ska också glädjas för att det svenska dam U-21 laget gör sitt första U-21 VM. Det slutade med att skånska, hon spelar i Kristianstad, Antonia Göransson sparkade inte två mål och hjälpte svenskorna till seger. Det gillar vi och det är alltid kul att få göra en historisk första match som dessutom slutar med seger. Härligt!

Pudding

Detta inlägg var lovat att dyka upp på bloggen under gårdags kvällen, men så blev det inte utan det kommer helt enkelt nu. Anledningen till att det inte kom upp igår är att jag inte hade tid då det blev en tur ner till stan där det inhandlades så väl glass som övrig kost. Så enkelt är det.

Jag anser, som nämndes redan igår, att AIK har sålt sin själ. Oavsett om du köper AIK tränaren Millers version eller om du tror på vad Bojan/Mutumba säger så har AIK sålt själen och de sålde den förvånansvärt billigt enligt de uppgifter som bloggen har tagit del av. Verken Bojan eller Mutumba har varit bra under våren. Ingen av dem har varit ens skuggar av de två spelarna vi fick se i höstas när AIK tog sin dubbel. Det som dock är viktigt att ta i beaktande är att Bojan mer än halverade sin lön för att kunna spela i AIK och Mutumba har tatuerat in sin berömda 2lax9-tatuering på bröstet. Det är båda tecken på kärlek som är det som är grunden i svensk klubbfotboll. Sen är det bra om de som älskar klubben är bra, vilket jag anser att båda de ovan nämnda spelarna faktiskt är.

Jag tycker att det är ganska oviktigt om klubben sålt spelarna mot sin vilja eller om spelarna valt att lämna själva, det är inte det viktiga i sammanhanget. För oavsett vilket så har AIK felat i sammanhanget. Antingen så har de ju sålt en stor del av AIK själen mot denna dels vilja, eller så har de gått med på att sälja en del av själen utan att försöka övertyga den om att det är viktigt att de är kvar. För om de försökt är jag övertygad om att de hade stannat.

De uppgifter som bloggen tagit del av säger att den ungerska klubben Videton, som är den klubben som köpt båda spelarna, betalat sammanlagt(!!) 14 000 000 (fjorton miljoner) för båda spelarna. Bara det är en skymf. Dock så ser Videton detta som ett jätte klipp. Alexander Berze, som är ordförande i Videton, har jämfört Mutumba med Ronaldinho och Bojan med Baggio. Bara detta gör ju att i alla fall jag blir lite orolig och jag förstår att Berze måste vara jätte nöjd med en affär med spelare i de kvaliteterna … Här kan ni läsa vad Berze har sagt om de två förre detta hjältarna.

Nu har AIK sålt 8 (åtta!) spelare av den startelva som tog guld förra säsongen, plus att de sålt tränaren också. Detta är inte okej och borde inte få ske när vi ändå är på så pass hög nivå som Allsvenskan är. Jag är lika nervös inför varje transferfönster. Hur många spelare kommer vi att tappa i år? Särskilt en säsong när det går bra. Det är för tråkigt. Är dessutom ännu tråkigare när spelarna flyttar till norska eller danska ligan. Vet inte om detta ska lastas på SvFF eller klubbarna, men något måste göras!

Vill för övrigt slå ett slag för Värnpliktsrådets blogg. Något att läsa för den med intresse för försvarspolitik och värnpliktsrelaterade frågor. Under eftermiddagen kommer jag att blogga om den sista vaktavlösningen på Stockholms slott under pliktens tid. Så för den intresserade klicka här.

Pudding

Solen skiner på oss, nästan oavsett vart i landet vi befinner oss. Kan läsa på Facebook att flertalet av mina vänner där har spenderat dagen på stranden eller i alla fall i solen. Jag däremot har spenderat nästan hela dagen med att resa, först ett tåg i nästan två timmar (Hässleholm till Sävsjö) sen buss i fyra och en halv timme (Sävsjö till Stockholm). Just nu hatar jag SJ, med djupet av mitt hjärta.

Men hur som haver så är det inte det som denna blogg ska handla om. Idag ska jag beröra något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, nämligen traditioner och dess betydelser. I alla fall lite, i alla fall vikten av att vidmakthålla färgen på tröjan.

Jag är av tron att traditioner inom fotbollen är något man ska ta tillvara på och ta stor hänsyns till. Det finns så mycket anledningar till att vara stolt över en fin och anrik historia (läs bland annat IFK Göteborg och Manchester United) och det finns så mycket att där igenom förvalta. En enkel sak är definitionen av en klubb via dess färger på tröjan. För hur skulle det vara om MFF skulle byta ut sina ljusblå tröjor mot mörkgröna istället. Skulle det vara MFF? Skulle Gunners vara samma lag om de valt att spela i svart istället för de traditionella röda? Nej verkligen inte. En klubb definieras efter färgen. HIF är ett tydligt exempel där laget fått ett av sina smeknamn efter färgen på tröjan, för klubben kallas ju av många ”Di Röe”- Färgen är en del av klubbens själ. Färgen är en del av klubbens tradition. Själen måste vårdas och traditioner måste förvaltas.

Därför ställer jag mig frågan till er mina kära vänner i TB&IF hur det egentligen hände att vi plötsligt spelar i svart? En tröja som inte bara får mig att likna färgerna vid AIK:s utan som dessutom, enligt min mening, är väldigt obekväm (det sista har egentligen inget med ämnet att göra!). Vi gick från röda tröjor med vita shorts, till vinröda tröjor med svarta shorts, till hel svart. Jag tycker att det är väldigt fel att vi spelar i svart. Jag tycker att det är dags att gå tillbaka till våra rötter och inför nästa säsong, som kanske även blir återkomsten i sexan(?), gå tillbaka till den röda tröjan och med om inte vita shorts. Vad hände med att vårda klubbens själ och vidmakthålla traditionerna? Eller det är kanske bara jag som tycker att sådant är viktigt i en liten klubb som TB&IF?

För att släppa en moralbomb så här på bloggen. Är jag rasist för att jag sjunger nationalsången?

Jag kan, trots min ringa ålder, sakna att sjunga nationalsången innan en match i Allsvenskan eller Svenska cupen. Det är de två yttersta tävlingarna inom svensk klubbfotboll. Det är här våra nya hjältar föds och många av våra gamla hjältar tar farväl. Jag tycker att det finns en stolthet som är viktigt att bära med sig in i fotbollens värld av att sjunga nationalsången. Men det är kanske bara jag? Någon som håller med mig eller tycker precis tvärtemot?

Gjorde för övrigt, som nämnt i tidigare blogginlägg, comeback igår. Det gick väl sådär. Både för mig och för laget. Jag fick mig en väckarklocka om att den lilla kondition jag faktiskt hade en gång i tiden, inte längre fanns kvar. Vilket på väldigt många plan är väldigt tråkigt. Men det lämnar också utrymme för förbättringar och det ska jag förbättra ganska mycket ganska snart. Är tanken i alla fall.

För övrigt fröken Alice så slog det vackra och sexiga Spanien ditt älskade Portugal och jag tycker är det så in i fåglarnas rätt att de gjorde det. Målet som David Villa gjorde var offside, om än med tio dubbar, men det är omöjligt för domaren att se. Så jag står kvar med att Spanien vann rättvist och nu är nästa stopp Paraguay i kvarten.

Pudding

Det har under hela världsmästerskapet, som för drygt en timme sedan påbörjade sin andra spelomgång, diskuterats hur viktigt det är med signaler och kroppsspråk från såväl tränare, som lagkapten till alla de andra spelarna. Men främst de två förstnämnda. Det handlar om allt från vilka byten som görs, till hur tränaren pratar med spelarna, till hur varje enskild spelare hämtar bollar vid inkast och frisparkar, till hur lagkaptenen agerar i sitt spel och så vidare och så vidare. Listan skulle kunna göras mycket längre men det är inte det som är poängen utan detta inlägg ska beröra hur olika tränare agerar och vad jag som spelare och ledare tycker är rätt.

Föregångsmannaskap är om inte allt så väldigt mycket från såväl tränare till lagkapten, man ska inte kräva saker av sina (med)spelare som man inte kan kräva av sig själv. Du kan som tränare inte begära av dina spelare att inte snacka med domaren om du inte kan låta bli själv. Du kan inte som lagkapten säga till dina mespelare att springa mer om du inte gör det själv. Det är väldigt enkelt men ack så viktigt och det är väldigt tydligt i allt agerande runt om. För det du gör som ledare sätter nivån på det runt omkring. Om du som tränare kallar motståndarna eller domarna för jävla idoiot så visar du som visar du för dina spelare att det är okej att göra det, oavsett vad du sagt på träningarna eller i pausen för du visar med ditt beteende att det är okej. Likadant om du som lagkapten inte tar de jobbiga hemåtlöpningarna men säger till dina medspelare att göra det, så visar du att det egentligen inte är nödvändigt att göra det genom att inte ta de själv. I det senare fallet skapas det dessutom irritationer genom att du säger till dina kamrater att göra en sak som du själv inte gör. Därför är föregångsmannaskapet så otroligt viktigt. För om du som ledare kan visa att du lever som du lär så är risken större att dina (med)spelare kommer att leva som du lär.

Jag är övertygad att det som står ovan är sant. Dock har coach B visat att det inte tvunget behöver vara så. Detta är en reflektion som jag gjorde när jag satt på Tjörnevallen och tittade på derbyt. Det är nämligen så att tidigare säsonger har TB&IF fått väldigt många utvisningar för snack och andra idiot grejer som gjorts i ren frustration. Men sedan coach B tog över och producerar 90 % av snacket med domaren och motståndarna så har laget i sig nästan slutat med alla övertrampen vilket är jätte bra. Det stämmer inte överens med min teori, men varje regel har ju trots allt sitt undantag och coach B tillsammans med en viss sir Alex får väl stå för större delen av undantaget. Även om sir Alex har vissa spelare som har svårt att vara tysta från och till (läs bland annat Rooney).

Vid flertalet tillfällen under mästerskapet har kommentatorerna (framförallt Glenn) berättat om hur viktigt det är att tränaren hela tiden försöker ge laget den energi och den motivation som behövs för att utföra uppgiften som de är satta att göra. Om laget får en spelare utvisad är det viktigt att du som tränaren förmedlar ett budskap om att ni fortfarande kan klara detta, det är långt ifrån omöjligt och att du från sidlinjen fortsätter pumpa in den energin som nu saknas. Likadant om motståndarna får en spelare utvisad och ställningen är lika, då är det viktigt att du som tränare visar att nu ska vi se till att göra mål och avgöra och även här fortsätta pumpa in energi och mod i dina spelare. Det kan göras på flera sätt. Bara några exempel är att du genomför ett byte som visar att vi vill framåt, du kan som tränare resa dig upp och börja mana på ditt lag och genom att gestikulera och förmedla positiva saker så kommer laget successivt att våga gå framåt.

Jag har från den gångna veckan två dåliga exempel på hur tränare agerar när deras lag antingen ligger under eller matchen står och väger. Det första exemplet är hämtat direkt från matchen som för tillfället fortfarande sänds på tv:n bakom mig, det vill säga matchen mellan Sydafrik och Uruguay och det går inte så bra för värdnationen. Det andra är hämtat från ett mindre känt sammanhang som jag såg i helgen.

Ex. 1

Sydafrika ligger under med 1-0 och får straff mot sig och samtidigt målvakten utvisad, matchen är viktig för laget som helst behöver vinna för att ta sig vidare från gruppen som egentligen en hel världsdel kräver att de ska göra. Vid detta tillfälle som precis angavs väljer tränaren sig att sätta sig ner, lägga armarna i kors, se allmänt bitter och väljer att när han nu ska byta in den nya målvakten som måste in så plockar han ut Sydafrikas bäst meriterade offensiva spelare. Vad sänder detta för signaler till spelarna på planen? Hur känner sig den målvakt som nu ska äntra planen?

Jag förstår tränaren som är bitter och helst bara vill få situationen ogjord, men det borde ju till och med han inse att det inte kommer att hända. I detta läget måste han dels peppa målvakten som ska in och försöka rädda straffen, för även om han nu inte gjorde det så fanns ju faktiskt möjligheten, och det är viktigt att visa för laget att detta ger vi inte upp. Vi ska kämpa in i slutet. Nu släppte målvakten som sagt in straffen och Sydafrika förlorade till slut med 3-0. Kanske om tränaren valt att agera annorlunda så hade målvakten räddat straffen. Han kunde genom att ha valt att plocka ut någon annan som inte är deras bästa spelare framåt och visat att detta fixar vi pågar och på så sätt gjort ett mål som kunde varit kvittering istället. Nu händer det inte att Sydafrika går vidare. Lite grann för att tränaren valde att ge upp.

Ex. 2

Marchen stod och vägde, ställningen var 0-0 och det var en ganska tråkig match. Tränaren hade inte jätte många alternativ att slänga in från bänken men valet av agerande kunde kanske hjälpt de spelare som spelade och sedan också kom in till att avgöra matchen.

Tränarens agerande var att bara stå och titta på matchen som vilken statist som helst. Han gjorde inget för att gjuta mod i spelarna, han gjorde inget för att visa för sina spelare att detta klarar vi. Han valde att stå med händerna i fickorna och bara titta. Från och till kritiserade han sina spelare för att de inte sprang tillräckligt mycket och det var inte på ett peppande vis utan mer spring för fan. Precis vad man som spelare vill höra. Här har tränaren jätte möjligheter att få igång sina spelare, här har han en jätte chans att ge sina spelare den sista knuffen som kunde få spelarna att avgöra. Men det gjorde han inte. Han valde att, likt Sydafrikas tränare, att inte göra något alls.

Vad fan gjorde Spanien? Kräks lite i min mun nu!

Pudding