Vattenpojken

Ett frenetiskt runkande

Fotbollsreportrarna sitter hemma och pillar frenetiskt sig själv i skrevet. Det skakas och skakas, för en natt som denna duger bara det finaste. Han är tillbaka, han är tillbaka lyckas de stöna fram mellan skakningarna.

Jag blir lite illamående. Det må vara att Zlatan är tillbaka men inte bör det få alla fotbollsreportrarna att tända till på alla cylindrar. Zlatan blev influgen med ett privatplan bekostat av Svenska Fotbollsförbundet (SvFF) och det givetvis med all rätt och landade vid sexton snåret i Stockholm. Zlatan har varit på försäsongs jippo (det är inte värdigt att kalla det turné) i Asien med sitt Barcelona och landade först i förmiddags i den Katalanska huvudstaden för att sedan flyga till Sverige. Givetvis var det en trött Zlatan med jetlag som äntrade Råsunda för att träna, det blev bara 45 minuter av den totalt två timmar långa träningen. Och för detta går den svenska reportereliten igång som om Zlatan redan tagit sitt Sverige till EM.

Jag kan hålla med om att det är både viktigt och stort att han är tillbaka. Men han gör 45 trötta minuter, pratar lite med media och plötsligt toppar han såväl Bladets som Fotbollskanalens sidor. Jag tycker inte att det är så stort. Ser knappt poängen att han tränade idag överhuvudtaget. Bättre att få två riktigt bra träningar imorgon och under kvällen kanske vara ombytt och bara ”mingla” runt. Detta tillsammans med de andra spelarna som spelat tätt inpå dagens träning.

De unga spelarna borde stå i fokus

Att Zlatan är tillbaka får mest positiva konsekvenser. Det förpassar dock en rad unga spelare till bänken. Marcus Berg kommer inte under några omständigheter att ta en plats, då den enda platsen han är förmögen att spela på är den Zlatan nu tar. Ola Toivonen har övertygat under sommaren och gjorde två mål i ligapremiären för sitt PSV och han spelar i rollen som släpande forward i sitt klubblag och det mesta talar för att han gör det i landslaget också. Det i sin tur gör att Kim Källström antagligen tar klivet ner för att spela som defensivmittfältare tillsammans med Anders Svensson och det gör att det inte finns någon plats kvar för Pontus Wernbloom. Det sistnämnda tycker jag är väldigt synd. Jag är av tron att Anders Svensson inte håller i två år till och kommer därför inte att vara bra nog för att spela EM 2012. Detta borde Erik Hamrén ha i åtanken när han nu bygger upp sitt manskap, därför borde de unga stå i fokus och Pontus borde ta en plats från start.

Av samma anledning ser jag helst att Erik väljer bort Chippen. Det finns utrymme för att spela Sebastian Larsson som högerytter och Mikael Lustig som högerback, om han inte bör välja Johan Elmander som ytter och Sebastian som back. Det är två väldigt dugliga alternativ. Det första känns kanske mest relevant.

Så där härligt kaxiga

Det är skönt när ens lag får vind i seglen och människor äntligen trillar ut och vågar säga något. Allt för länge har det varit tyst från allt för många. Det är ännu bättre när de inte har en aning om vad de pratar om utan bara hasplar ur sig massa hat och en tro om kärlek. Välkommen du klassiska medgångssupporter!

Det är av vikt att vara sådär lagom kaxig, att våga sticka ut hakan i rätt tid och om rätt sak. Att vara en supporter handlar om att älska och inte om att hata. Att vara en supporter handlar om att visa stöd och kärlek, inte rädsla och förakt. Det är så supporterkulturen borde byggas. Och det är så det byggs en bra och stadig supporterkultur kring vårt kära landslag.

Pudding