Vikten av tradition

Solen skiner på oss, nästan oavsett vart i landet vi befinner oss. Kan läsa på Facebook att flertalet av mina vänner där har spenderat dagen på stranden eller i alla fall i solen. Jag däremot har spenderat nästan hela dagen med att resa, först ett tåg i nästan två timmar (Hässleholm till Sävsjö) sen buss i fyra och en halv timme (Sävsjö till Stockholm). Just nu hatar jag SJ, med djupet av mitt hjärta.

Men hur som haver så är det inte det som denna blogg ska handla om. Idag ska jag beröra något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, nämligen traditioner och dess betydelser. I alla fall lite, i alla fall vikten av att vidmakthålla färgen på tröjan.

 

Jag är av tron att traditioner inom fotbollen är något man ska ta tillvara på och ta stor hänsyns till. Det finns så mycket anledningar till att vara stolt över en fin och anrik historia (läs bland annat IFK Göteborg och Manchester United) och det finns så mycket att där igenom förvalta. En enkel sak är definitionen av en klubb via dess färger på tröjan. För hur skulle det vara om MFF skulle byta ut sina ljusblå tröjor mot mörkgröna istället. Skulle det vara MFF? Skulle Gunners vara samma lag om de valt att spela i svart istället för de traditionella röda? Nej verkligen inte. En klubb definieras efter färgen. HIF är ett tydligt exempel där laget fått ett av sina smeknamn efter färgen på tröjan, för klubben kallas ju av många ”Di Röe”- Färgen är en del av klubbens själ. Färgen är en del av klubbens tradition. Själen måste vårdas och traditioner måste förvaltas.

Därför ställer jag mig frågan till er mina kära vänner i TB&IF hur det egentligen hände att vi plötsligt spelar i svart? En tröja som inte bara får mig att likna färgerna vid AIK:s utan som dessutom, enligt min mening, är väldigt obekväm (det sista har egentligen inget med ämnet att göra!). Vi gick från röda tröjor med vita shorts, till vinröda tröjor med svarta shorts, till hel svart. Jag tycker att det är väldigt fel att vi spelar i svart. Jag tycker att det är dags att gå tillbaka till våra rötter och inför nästa säsong, som kanske även blir återkomsten i sexan(?), gå tillbaka till den röda tröjan och med om inte vita shorts. Vad hände med att vårda klubbens själ och vidmakthålla traditionerna? Eller det är kanske bara jag som tycker att sådant är viktigt i en liten klubb som TB&IF?

 

För att släppa en moralbomb så här på bloggen. Är jag rasist för att jag sjunger nationalsången?

Jag kan, trots min ringa ålder, sakna att sjunga nationalsången innan en match i Allsvenskan eller Svenska cupen. Det är de två yttersta tävlingarna inom svensk klubbfotboll. Det är här våra nya hjältar föds och många av våra gamla hjältar tar farväl. Jag tycker att det finns en stolthet som är viktigt att bära med sig in i fotbollens värld av att sjunga nationalsången. Men det är kanske bara jag? Någon som håller med mig eller tycker precis tvärtemot?

 

Gjorde för övrigt, som nämnt i tidigare blogginlägg, comeback igår. Det gick väl sådär. Både för mig och för laget. Jag fick mig en väckarklocka om att den lilla kondition jag faktiskt hade en gång i tiden, inte längre fanns kvar. Vilket på väldigt många plan är väldigt tråkigt. Men det lämnar också utrymme för förbättringar och det ska jag förbättra ganska mycket ganska snart. Är tanken i alla fall.

 

För övrigt fröken Alice så slog det vackra och sexiga Spanien ditt älskade Portugal och jag tycker är det så in i fåglarnas rätt att de gjorde det. Målet som David Villa gjorde var offside, om än med tio dubbar, men det är omöjligt för domaren att se. Så jag står kvar med att Spanien vann rättvist och nu är nästa stopp Paraguay i kvarten.

 

Pudding


Kommentarer
Postat av: Alice

Pft! Vackert och sexigt? As if!Offside räknas inte, så det så. Förresten lovar jag att allt som är portugisiskt slår allt spanskt;) Du, när kommer du till skåneland? Skulle du plugga här i höst?

2010-06-30 @ 14:05:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0